1Alif Lām Rā. Detta är en skrift som vi har uppenbarat för dig för att du ska leda människorna från mörker till ljus, enligt deras Herres vilja; till den Allsmäktige, den Lovprisades väg,
3De som föredrar det jordiska livet framför det kommande och hindrar andra från att följa Guds väg och vill få den att framstå som krokig har verkligen gått långt vilse.
4Alla sändebud vi har sänt har talat sitt folks språk, för att tydligt kunna förmedla budskapet till dem. Sedan vilseleder Gud dem han vill och vägleder dem han vill; han är den Allsmäktige, den Vise.
5Vi sände Mose med våra tecken: ”För ditt folk ut ur mörkret till ljuset, och påminn dem om Guds välsignelser.” I detta ligger sannerligen lärdom för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.
6Och minns när Mose sa till sitt folk: ”Minns Guds välsignelser över er när han räddade er från Faraos män som utsatte er för svåra lidanden; de slaktade era söner och lät era döttrar överleva. Ja, detta var en oerhörd prövning från er Herre.”
9Har ni inte hört vad som hände era föregångare; Noas folk, [stammarna] 'Ᾱd och Thamūd, och de som levde efter dem? Endast Gud känner till dem alla. Deras sändebud kom till dem med klara bevis, men [av ilska] bet de i sina händer och sa: ”Vi förkastar helt och hållet det ni har sänts med, och vi hyser starkt tvivel om det ni kallar oss till!”
10Deras sändebud sa: ”Hur kan någon tvivla om Gud, himlarnas och jordens Skapare? Han kallar er för att förlåta era synder och han låter er leva till en fastställd tidpunkt.” Men de svarade: ”Ni är bara människor som vi, och ni försöker leda oss bort från det som våra förfäder dyrkade. Kom till oss med ett klart belägg [för att ni verkligen är sända av Gud]!”
11Deras sändebud sa till dem: ”Ja, vi är endast människor som ni, men Gud ger sina välsignelser till den han vill av sina tjänare. Vi kan endast frambringa belägg om det är Guds vilja. Endast till Gud ska de troende sätta sin lit.
12Och varför skulle vi inte sätta vår lit till Gud när han visat oss [den rätta] vägen? Vi ska tålmodigt uthärda den skada ni orsakar oss! Ja, till Gud ska de tillitsfulla sätta sin lit.”
13Men de otrogna sa till sina sändebud: ”Om ni inte återvänder till vår religion, kommer vi helt visst att driva ut er från vårt land!” Deras Herre uppenbarade då: ”Vi ska förvisso förgöra de orättfärdiga,
17Han försöker dricka det men förmår inte svälja. Döden omringar honom från alla håll, men ändå dör han inte. Ja, ett skoningslöst straff väntar honom.
18Handlingarna hos de som förnekar sin Herre är som aska som virvlar bort i vinden en stormig dag. De får ingen nytta av sina handlingar [på domedagen]. Detta är djup och fullständig villfarelse!
21De ska alla träda fram inför Gud, och de svaga kommer att säga till de högmodiga: ”Vi brukade följa er! Kan ni nu skydda oss från Guds straff på något sätt?” Då svarar de: ”Om Gud hade väglett oss, skulle vi ha visat er vägen! Det spelar ingen roll om vi ger upp eller visar tålamod, vi har ändå ingenstans att fly!”
22När domen fallit kommer Satan att säga: ”Gud gav er ett sant löfte, medan jag gav er ett löfte som jag sedan svek. Jag hade aldrig någon makt över er, utan kunde bara kalla er [till min väg], och ni besvarade min kallelse. Klandra därför inte mig, utan klandra er själva! Jag kan inte hjälpa er, och ni kan inte heller hjälpa mig. Jag tar avstånd från att ni tidigare dyrkade mig vid sidan [av Gud]. De orättfärdiga ska verkligen få ett smärtsamt straff.”
23De troende som handlat rättfärdigt kommer att föras in i trädgårdar genom vilka floder rinner, och där ska de förbli, i enlighet med deras Herres vilja. Deras hälsningsord där ska vara: ”Frid!”
24Har du inte reflekterat över den liknelse som Gud framställer om det goda ordet? Det är som ett friskt träd vars rötter är fast förankrade och vars grenar sträcker sig upp mot skyn.
31Säg till mina troende tjänare att de ska förrätta bönen och dela med sig åt andra av det som vi har försörjt dem med, både i hemlighet och öppet, innan den dag kommer då ingen lösen och ingen vänskap gynnar.
32Det är Gud som har skapat himlarna och jorden, och som sänder ned regn från himlen med vilket han tar fram frukter för er försörjning. Han har skänkt er skepp som seglar över haven enligt hans befallning, och skapat floderna till er nytta.
34Av allt ni bett honom om har han skänkt er något. Om ni försökte räkna Guds välsignelser, skulle ni aldrig kunna uppfatta deras fulla omfattning. Människan är otroligt orättfärdig och djupt otacksam.
36Herre! Dessa [avgudabilder] har verkligen lett många människor vilse. Den som följer mig är min [trosfrände], men om någon trotsar mig, är du förvisso ständigt förlåtande, barmhärtig.
37Herre! Jag har låtit en del av min avkomma bosätta sig i en dal utan grönska vid ditt helgade hus. Herre! [Jag gjorde det] för att de ska förrätta bönen. Låt människors hjärtan fyllas med medkänsla för dem och förse dem med frukter, så att de kan visa tacksamhet.
44Varna därför människorna för den dag då straffet når dem och de orättfärdiga ska säga: ”Herre! Ge oss bara en kort frist, så att vi kan besvara ditt kall och följa sändebuden!” [Men de ska få svaret:] ”Svor ni inte tidigare på att ni aldrig skulle förgås?
45Och ni bosatte er på samma platser som de som tidigare gjort sig själva orätt, och det hade gjorts klart för er hur vi hanterade dem, och vi framställde liknelser för er.”
52Denna [Koran] är ett budskap till alla människor, för att de ska ta till sig dess varningar och inse att han är en enda Gud, och så att de förståndiga ska låta sig förmanas.