وَالشَّمْسِ وَضُحَاهَا
VID SOLEN och dess [bländande] sken,
بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَٰنِ الرَّحِيمِ
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
وَالشَّمْسِ وَضُحَاهَا
VID SOLEN och dess [bländande] sken,
وَالْقَمَرِ إِذَا تَلَاهَا
och vid månen, när den lånar dess ljus!
وَالنَّهَارِ إِذَا جَلَّاهَا
Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,
وَاللَّيْلِ إِذَا يَغْشَاهَا
och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!
وَالسَّمَاءِ وَمَا بَنَاهَا
Vid himlen och Den som har rest dess [valv],
وَالْأَرْضِ وَمَا طَحَاهَا
och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!
وَنَفْسٍ وَمَا سَوَّاهَا
Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],
فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَاهَا
och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.
قَدْ أَفْلَحَ مَنْ زَكَّاهَا
Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],
وَقَدْ خَابَ مَنْ دَسَّاهَا
men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.
كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَاهَا
I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen
إِذِ انْبَعَثَ أَشْقَاهَا
och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],
فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ اللَّهِ نَاقَةَ اللَّهِ وَسُقْيَاهَا
trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"
فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُمْ بِذَنْبِهِمْ فَسَوَّاهَا
Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;
وَلَا يَخَافُ عُقْبَاهَا
ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].